Mörbylånga konsthall
2021
Jag tänker på träden. Fantiserar om att Alvaret egentligen är en gigantisk enskog. Att det bara är en definitionsfråga.
Jag tänker på de stolta tallarna, det oändliga mönstret som skapats när träden placerats med omsorg, lagom långt ifrån varandra. Hur jag älskar att förlora mig i raderna, bli ett med stammarna.
Tiden gör sig påmind och vetskapen att träden funnits här långt innan jag började mina långa promenader känns hisnande. Att de kommer stå kvar där långt efter att min rastlösa kropp lagt sig för att vila.
Hur många träd behövs för att bilda en skog? När slutar trädet vara ett träd? Och vem bär världen på sina axlar när askens grena inte längre klara bördan?
Under åren 2020 och 2021 arbetade jag fram utställningen Jag tänker på träden. Det var också då jag hittade tekniken Cyanotypi som sedan dess har fått följa med mig i mitt arbete. Cyanotypierna är framkallade på bomullstyg och mäter ca 180x250cm, ramarna tillverkade i snabbväxande gran.
